Mina smultronställen

Jag tycker mycket om den här överlåtelsebönen, som har funnits med i TV-gudstjänsterna från Fässbergs kyrka. Den ger verkligen ord om detta att våga leva i Guds NU.

Gud, låt oss inte fastna

i det förflutna

inte oroa oss för framtiden.

Vi kan inte göra

ogjort det som varit.

Vi kan inte förutse

allt som kommer.

Låt oss i stället vara i din frid

älska och bli älskade,

läka och bli läkta.

Vi ger dig det förflutna till dig

och vilar i din kärlek.

Vi lever i ditt ljus

och ber om öppna ögon,

så att vi kan se.

Vi lever i din kärlek och ber

Att din kärlek ska forsa

genom oss, för att ditt rike

ska bli allt i alla.

Amen.

Det här är inte ens tredje gången gillt! För tre gånger tidigare har jag misslyckats med att skriva om pilgrimsvandringen Ingegerd och jag gjorde på Kristi himmelsfärdsdagen tillsammans med Östersunds och Brunflos församlingar.

Av någon anledning försvann texten innan jag hann att spara den. Så kan det gå också när avsikten var att skriva om Guds NU, som den förunderliga existensform Gud själv lever i och som Jesus återvände till efter sin tid och bundenhet vid det jordiska.

Himmelsfärden ägde inte rum i ett instängt rum. Utan i den öppenhet och vidsyn som ett berg ger möjlighet till. Där finns så mycket att upptäcka och vara glad åt. Som i Vålådalens vidunderliga vidder, med vårens nygrönskande färger och i sällskap med andra som söker det inre lugnet.

Jag prövar att starta en ny blogg.
Den här bilden tog jag vid första rastplatsen på vår pilgrimsvandring i Våladalen.