Tack Gud för livet!


Alice och jag har firat dopdag idag. Jag har 66 års försprång, men det är obetydligt i förhållande till den evighet som är förbunden med dopet. Gud som är densamme igår, idag och i all framtid spänner över alla möjliga trender och förhållanden. Han har lovat sin närvaro i allt det vi rör oss i. Jätteskönt!

Idag kom som en alldeles speciell hälsning en dikt som min släkting i Lomma, Jan Rask, sjöng för oss i somras på melodi 167 i Den danske Salmebogen:

Jag vill tacka Gud för livet,
som Du åt mig en gång givit,
I det dop där du var med
Din ande gavs med livets ord,
jag tackar dig min Gud och far.

Du är med i hela livet,
det har du i ordet skrivit,
Du är min och jag är din,
det är ett ord att lita på,
O Jesus Krist min Gud och far.

En gång skall du kalla hemåt,
jag är inte rädd – du lovat
jag är med dig alla dar,
i dopets bad du lovat mig,
o Herre Jesus Krist min far.

Nu så kan kan jag bara sjunga
lovsång till din ära, Herre.
För allt gott du gett mig, Herre
jag vill tacka för din godhet,
jag är din i evighet.

Inspirerad av doputställningen i Församlingshemmet i Lomma skrevs den här psalmen.

Jag känner stor tacksamhet både för tolkningen och för att hälsningen nådde fram till mig just den 22 aug. – på 70 årsdagen som döpt.

70 årspresenten

I somras fyllde Ingegerd och jag 70 år. Var för sig. D v s inte som när vi blev 100 år tillsammans = 50+50. Vi lät det ske lite i smyg eller som den 22 juli tillsammans med barnen och deras respektive inklusive barnbarnen i gotländska Åminne med en utflykt till Fårö, raukarna, sandstranden och Ingemar Bergmanmuséet. Och med en ambitiös trerättersmiddag i tregenerationssällskapet.

Svampkurs

När vi öppnade presenterna började vi ana vart de skulle föra oss. Rakt ut i svampskogen. Vi fick korgar och redskap och löfte om kommande svampkurs med en av landets mest kända svampkännare, Pelle Holmberg. Han hade sommarpratat 2 juli och fanns att lära känna på POD-radion. Bas för kurs var restaurang Flamman i Storlien med Lena Flaten som primus motor. Till svampkursen hade Pelle tagit hustrun Ingrid med sig och så fanns det en som var verkligt van att ta hand om allehanda svampskördar och göra något konstruktivt av det.

Vilken härlig present ni gav oss, barn! Att få gå ut i naturen tillsammans med dem som säkert och lättsamt inspirerade oss att ta för oss av skogens delikatesser utan att tänka på giftigheter och andra faror – det var jätteroligt! Vi fick vara med om en upptäktsfärd på ett område som vi hittills haft en överdriven stor respekt för. Kursen gav oss tillsammans med andra en kunskap i att ta vara på, tillaga och under mycket festliga former äta svamp.

Oavsett om det leder till ett vaneberoende eller inte så har förståelsen för det skafferi som naturen tillhandahåller ökat. Vi fick minnesvärda dagar i underbar miljö tillsammans med trevliga mänskor och en insikt om att presenter som kan förvandlas till upplevelser i vår ålder är så oerhört överlägsna prylar och mer av det vi redan har för mycket av.