Ofattbart är vad det är – att inte ha besökt Skåne på tre år. Så kan det bli med mycket annat som måste hinnas med och när det inte finns föräldrar kvar i livet att hälsa på. Fast det betyder ju att missa massor: ett fagert landskap med frodig växtlighet och många härliga mänskor vi hör ihop med, en historia som det känns viktigt att hålla levande och något högst vitalt och spännande att upptäcka mer av.

Vi gav oss iväg utan spikade scheman och uppgjorda kontakter. Nåväl vi hade lovat Per-Olof redan i julas att hälsa på i Göteborg och hade en desto större anledning till detta när han och Johanna flyttat till ny lägenhet i Göteborg. Vi hade målat och sett om den gamla byrån han haft och baxrat in den i bilen. Vi hade förberett bror och syster på att vi skulle ha med oss vår lakansväska i utbyte mot logi och pension.

Men i övrigt uppträdde vi ungefär som gammeldags luffare gjorde. Med spontana vinkar om att vi hade vissa planer på att göra hembesök och tog det gärna som det var – huvudsaken var att få träffas och ha det trevligt en stund. Det gjorde ju inte ont om det var omkring en kaffekopp med lite dopp förstås! Så med den fräckheten drog vi fram. Väl vägledda av GPS:en med Lill-Babs röstguidning.

På den vägen stannade vi i Svanskog hos moster och kusin, i Gullbrandstorp hos kusinänkan, hos kusinbarn i Dalby, syster med botanisk trädgård i Påarp, där också de gamla grannarna i Frillestad, Kurt & Eva, nu bor, kusinänkemannen Jan i Lomma och kusin Kaj i en av Malmös absolut vackraste innergårdar och sist men inte minst vännerna Agne och Gunnel i lantgårdsidyllen Åkerslund. Överallt fanns hjärtlighet och välkomnande öppenhet. Fast mycket hade hänt sen senast, så kändes det inte så. Vi möttes där vi var senast och där vi haft vårt tillsammans. Gamla vänner är som nya fräscha kontakter. Visst är det guld värt! Att få uppleva förtroende och dela stort och smått i vänskap och stabila relationer. Tack alla snälla för att ni tog emot oss, luffarbarn på ännu en skåneresa.

Vi fick också möjligheten att fira midsommarhelg där vädret inte var det viktigaste. För ute blåste det och var mest småruggigt. Inte så olikt vintersolståndet egentligen. Men inne i EFS ungdomsgård Höllviksstrand var det härligt att träffa Owe & Gunvor Johansson igen och många fler med dem. Det var gedigen förkunnelse, bästa tänkbara midsommarbuffé och mycket att minnas från förr. En annan EFS-borg har i 50 år Åhusgården varit. Tillsammans med Kerstin&Per deltog vi där i en festkavalkad genom de 50 årens öden och äventyr. Välregisserat och innehållsrikt levandegjordes en historia som speglade så mycket av det som format våra ideal och värderingar och format stil och uttryckssätt och inte minst gett sammanhang och vänskap för livet.

En helt paradisisk dag fick vi när sommaren återvände och vi letade oss fram utmed Skåneleden på sträckan mellan Rydebäck och Landskrona station. En ljuvlig vandringssträcka utmed Öresundskusten genom fiskelägen och blommande ängar. Förbi nyskördat ärtfält som gav oss några baljor att äta och med kaffe och färskt bröd att göra fikapauser av.

Extra kul var det också att fara till Boningshuset, det gamla barndomshemmet Källshög, som nu är handelsbod för blommor och massvis med härliga heminredningsgrejer etc. Att få leta efter sina gamla lekplatser och gömställen, se rummet där jag döptes och spana och spåra efter de första årens många upplevelser, det var verkligen värdefullt.