Idag tänker jag tillbaka på en händelse 80 år tillbaka i tiden. Jag var ofödd. Men i högsta grad berörd av händelsen. Den 14 mars 1941 – mitt under världskrig och ovissa beredskapsinkallelser – var det fardag till det som skulle bli min fars och min mors stora satsning i livet. Då var köpekontraktet klart till den jordbruksfastighet de skulle bruka och bosätta sig i. Den här dagen var en viktig milstolpe då drängen blev husbonde och lärarinnan blev bondmora. Då ett stort projekt – med riskkapital och många okända faktorer inblandade – kunde sluta lite hursomhelst. Vintern 1941 hade varit extremt kall det året, den sista av de tre kalla krigsvintrarna. Flera köldrekord noterades i hela landet och snön låg tjock även i västra Skåne. Det gjorde det säkert särskilt svårt att kunna föreställa sig hur det skulle vara möjligt att kunna så och skörda och få rörelsen med 95 tunnland åkermark att bli lönsam. Att få inkomster tillräckligt för att kunna täcka alla avgifter och inköp som krävdes.

De kom inte oförberedda. Att odla låg i det både arv och miljö uppmuntrat mina föräldrar till. Far hade praktiserat som dräng hos sin svåger Hjalmar i Önsvala, utanför Staffanstorp, och
fått goda vitsord som rättare på en gård norr om Trelleborg. Han hade skaffat sig en lämplig jordbruksutbildning vid Svalövs lantmannaskola.

Fardag har jag läst om var den dag ett hyresavtal eller arrende upphör att gälla. Hyresgästen/arrendatorn skall senast denna dag ha avträtt innehavet och gjort det tillgängligt för nytillträdande innehavare. Det avträdda skall därvid vara i gott skick och avstädat.

Numera kan i princip vilket datum som helst för fardag fastställas i avtal. Om inget annat avtalas, är fardagen för arrende den 14 mars, vilket bestäms i 8 kap. 4 § 3 st. jordabalken.

Gissningsvis togs bilden 1941, första sommaren mina föräldrar kan ordna trädgårdsfest för släkten på Källshög, Bakom gungan står ett valnötsträd som jag minns som omtyckt konsertlokal för näktergalen.

40 år senare
Ganska nära 14 mars 1981 var det dags för en ny fardag, då mor och far tog sitt pick och pack till Svalöv. Livet som pensionärer väntade med frihet från ansvar i en villa som gjorde det möjligt att ta det lugnare men också där kunna se fröer gro och växa, ge skönhet och mening åt trädgårdspåtandet och nyttigheter till hushållet. Allting har sin tid

Min kallelse var inte att kopiera deras liv. Jag känner stor tacksamhet för den frihet att välja livsbana jag fick. Men att jag formats av livet på landet är ofrånkomligt. Av samspelet med naturen och att ha sin arbetsplats hemma 24 timmar om dygnet veckans alla dagar.

Vilket skön barndom det ändå var att ha sin föräldrar nära sig på gården, kunna hjälpa till att köra traktor och ingå i ett arbetslag som skulle bärga höet och hinna med att få in säden i tid.