Att fylla jämnt hör inte till vanligheterna. Till vanorna och det lättbalanserade. Det kräver lite extra omdöme och självbehärskning, för att inte spela över eller bara bli frasigt och förväntat. Tomt och töntigt rent ut sagt.

Någon passar på att fly långt iväg och inte alls vara tillgänglig och nåbar en sådan här dag. För att slippa överord och ytliga komplimanger. För att förminska uppmärksamheten och offentligheten. Och därmed hoppas på att kunna göra det enkelt och okomplicerat, ja, kanske till och med låtsas att man inte kommit att bli så gammal som åldern pekar ut. Som krämporna och ens försvagade organ vill påminna en om då och då.

Det är just då den gamla bonaden blir så viktig. Den påminner om vad som varit värt att minnas av livet. Om det som behöver uttryckas i tacksamhet och goda föresatser för framtiden. Om vad som genom åren varit grundläggande för mig och värt att kämpa för. Om vänskap och samverkan. Om förtroenden och ömsesidig respekt. Om att hantera sitt instrument i ett större orkestersammanhang än sitt eget liv. Att vara och ha en medmänniska vid sin sida. Det behövs tider och former för att lägga märke till sådant!

Tidigt kände jag att hellre än kalas och ett stort ståhej kring mej, ville jag få finnas med i ett sådant tolkningssammanhang som tecknar hur Gud är basen för mitt liv, ja vårt ursprung och mål. Därför kommer jag dan därpå att få leda mässan i Brunflo kyrka den 23 juli 11:00. Dela ord av erfarenhet, minnen och tankar, i gemenskap, måltid, hopp och böner. Och framför allt med stor tacksamhet till alla goda gåvors givare få fira genom att dela och utmana både mig själv och andra att lägga märke till Mästaren i mitt liv. Jesus Kristus – förklarad på berget som befriare, tröstare och vägledare.

På självaste födelsedagen ser jag fram emot Musik i sommarkväll i Näs sockenstuga 18:00. Då kommer Duo Qlara med Clara Arvidsson – violin – och Julia Sjöstedt – piano – i konserten ”Hembygdshälsning” utforska hur den svenska folkmusiken har influerat klassiska tonsättare genom tiderna. Verk av bland andra Harald Fryklöf och Amanda Röntgen-Maier flätas samman med duons egna folkmusikaliska arrangemang, och det blir en konsert fylld av glädje, humor och melankoli.

I jämtländska färger – vitt, grönt och blått – på Frösövallen juli 2023.

Nyss såg jag ett TV-program med Lasse Åberg om att fylla åttio. Han avslutade med en bön av en engelsk 1600-talsnunna, som gick direkt till hjärtat.

Bön på gamla dar

”Herre, Du vet bättre än jag själv att jag håller på att åldras, och att jag en dag ska vara gammal.
Avhåll mig från den fatala tron, att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen.
Befria mig från begäret att jag skall ordna upp alla människors angelägenheter.
Gör mig tankfull men inte dyster, hjälpsam men inte beskäftig.
Hjälp mig att inte repetera ändlösa detaljer, ge mig vingar som för mig till saken!
Försegla mina läppar angående mina krämpor och besvär. De tilltar och det känns alltmer frestande att älta bekymren.
Jag vågar inte be om ett förbättrat minne men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet när mitt minne inte stämmer med andras.
Lär mig den strålande läxan att jag tar fel ibland.
Låt mig få bli någorlunda angenäm,
jag vill inte vara något helgon, somliga helgon är så svåra att leva med.
Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk.
Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang och att se talanger hos människor där man inte väntade sådant.
Och käre Herre, gör mig vänlig, så att jag säger dem vad jag ser.
Amen.”