Utan den helige Ande är Gud långt borta, stannar Kristus i det förflutna, är evangeliet död bokstav, är kyrkan bara en organisation, auktoriteten dominans, missionen propaganda, liturgin en besvärjelse, kristet handlande en slavmoral.
Men i den helige Ande har kosmos uppstått och jämrar sig i Rikets födslovåndor, är den uppståndne Kristus närvarande, är evangeliet en kraft till liv, återspeglar kyrkan Treenighetens liv, är auktoriteten en tjänst som befriar, är missionen en Pingst, är liturgin både åminnelse och föregripande, är det mänskliga handlandet gudomliggjort.
Pingst är från början ett grekiskt ord som betyder ”den femtionde dagen”. De femtio dagarna mellan Påsk och Pingst har firats som en enda festdag. Påsken fulländas och beseglas på Pingstdagen. Andens utgjutande är ett verk av den upphöjde Herren kristus, som förblir oss nära alla dagar till tidens slut. I kyrkan samlar och förenar han alla Guds skingrande barn.
När jag läser det här i OREMUS, katolsk bönbok, om pingsten blir jag glad och en vän till det pingsten vill förmedla. Det missas alldeles för ofta när vår svenska kyrka gjort den här helgen till en examensdag för konfirmanderna och därmed flyttat fokus rätt längt från det vi behöver för att leva i vår tro med innerlighet, energi och förnyelse.
