Ikväll ska jag vara med i Heliga Ljusets Kyrka och fira att EFS Missionsförening i Torvalla har funnits i 20 år. Tankarna på en förening och en samarbetskyrka hade funnits redan när kyrkan byggdes. Men stoppats av olika skäl. Här fanns mycket oröjd mark för att bygga en församlingskärna och ett andligt klimat för både nyfikenhet och växt. Jan och Ulla Andersson hade under första året av sina resp. tjänster som präst och diakon pejlat och sett möjligheterna. Hösten 1991 konstituerades föreningen och kyrkvärden Kalle Kristiansson avancerade på mindre än en kvart från att ha blivit medlem till föreningens ordförande. Kalle och Gertrud har genom åren gestaltat det engagemang som föreningen inneburit.

Vad föreningen betytt kommer det att talas om ikväll. På det personliga planet och i de många gemensamma minnena av friska satsningar och uthålliga insatser. Jag vill peka på några kärnord:

Energi

I den nybyggarsituation som gällde för Torvalladistriktet fanns ingen sockenkänsla att bygga ett intresse för kyrkan på. Folk flyttade hit för att det fanns en bostad relativt nära jobbet, men hade ofta sina rötter i någon jämtländsk by. Det märktes när det blev dags för kyrkliga handlingar att den gamla sockenkyrkan föredrogs före den moderna i Torvalla centrum. Gudstjänststatistiken svajade också när de saknades kyrkfolk med regelbundna gudstjänstbesök. Med missionsföreningens tillkomst växte nu ett engagemang fram. Här fanns en grupp som synliggjorde kyrkan och gav energi åt arbetet, därför att den ville ta vara på kraftkällorna: bibeln, bönen, nattvarden och den kristna gemenskapen (Apg 2:42).

Frivillighet

Det märktes att något nytt grytt. Det blev full fart på mycket: på kyrkkaffen och bibelssamtal, medlemsmöten och öppna grupper i hemmen och i kyrkan – Alpha och Beta och vad de nu kallades. Det friska som tillfördes byggde på frivillighet. Det var inte ett jobb att serva och se nya besökare i kyrkan och välkomna dem. Det blev en livsstil och en atmosfär och byggde på att något frigjorts och tagits till vara. Det fanns en gemensam glädje över vad kyrkan betydde och den ville många få vara med att dela. Idealitet och frimodighet formades av en idé om mission som något Gud ville och mänskor sa ja till. Tillsammans med arbetslaget byggde man framtiden.

Stabilitet

Kyrkkärnan som inte byggs av tegelstenar och aldrig så massiva träbjälkar kom i stor utsträckning att bli de nya EFS-medlemmarna. Sådana som bibeln kallar de levande stenarna med Kristus som hörnsten. Jag var glad för att det fungerade utan att jämt behöva sätta EFS-stämpeln på allt. Det blev ingen kyrka i kyrkan men väl ett stabilt tillskott av evangelisk frihet och ekumensk öppenhet.

För detta och mycket mer vill jag gärna hurra och önska välsignelse och visioner för det som kommer. En Frisk Satsning – det är det verkligen!