Födelsedag

Teknik gör det möjligt att kommunicera lätt och smidigt. På det viset kom Alice tidigt på morgonen och sjöng ”Ja må hon leva!” via ett MSM-meddelande. Smultronen som Ingegerd plockat var på riktigt, ska ni veta, och smakade just så somrigt som de gärna får göra, när det är dags för fruntimmersvecka och födelsedag i ett och samma paket. Hela dagen strömmade grattishälsningar in via Facebook och mejl. Så uppmärksammad blev inte den här dagen på den tiden när det var vykort och telefonsamtal som gällde. Om det är för att det nu finns ett digitalt kom-ihåg som påminner om begivenheten eller att det är så pass enkelt att skriva Grattis och kanske några ord och meningar därtill, för att vara närvarande och medverkande till festen. Det må vara hursomhelst med drivkrafterna för roligt känns det att ha vänner i alla hörn av Sverige som önskar mycket gott för det kommande året! Mums var det också att bjudas på jämtländsk-italiensk renskavsgryta på krogsstråket av dotter, måg och dotterdotter.

Helvetet i Norge

22 juli var inte bara min födelsedag. Den blev också en fruktansvärd tragedi och en makaber och förfärlig dödsdag i Norge. Där alla goda värden kränktes av en trång och fanatisk illvilling.

På visning i Paradiset

Iréne och Birger Backlund har gjort det otroliga, när de förvandlat en steril skolgård i Kännåsen till ett prunkande, praktfullt paradis. Det känns som att man är nära himlen när man kommer till byn med översikt mot Storsjön och med en trädgård som påminner om liv och lust i varje detalj. Här frodas blommor och växter. Här fylls vattendammen med näckrosor och fiskar. Här får värdfolket med spade och kratta i hand bearbeta det mått av sorg och elände som dagen fört med sig och hitta nya krafter som kan gro och växa. Ett slags reningsbad och källa till förnyelse i stället för att se det som ett svettigt och tungsamt extrajobb som lägger beslag på många timmars fritid. Läs mer om Paradiset på http://backlundsgarden.wordpress.com/.

Sommarkyrkan på Frösön

är värd att följa. Den fyller 50 år i år. Under 80-talet följde jag ett antal grupper som liksom årets upplaga svarade för medverkan i kyrkans gudstjänster och som försökte möta turistströmmarna till den oerhört vackert belägna medeltidskyrkan som blivit mytmusik tack vare Wilhelm Pettersson-Berger. Utsikten mot Oviksfjällen bidrar också till skönhetsupplevelserna kring kyrkan. Sommarkyrkan vill vara nåt mer. Den vill spegla kyrkans egentliga själ – att vara en mötesplats där himmel och jord förenas. Med mycket musikalitet och lyhördhet för mässans djup och bärkraft gör dessa ungdomar i sommarkyrkan tillsammans med Göran Modéns medvetna förkunnelse sommarsöndagarna till högtidsstunder.

Byte i Ånge

Ånge liknar mitt barndoms Teckomatorp. Med järnvägsknut som det centrala. Och med en utveckling som verkar förgiftad. Nu är det plötsligt och olustigt dags för ännu ett kyrkoherdebyte. Ingen vet tidtabell eller vad som kommer. Själv har jag bara lovat ett enkelt semestervikariat i fyra veckor. Nu har jag hamnat mitt i en nödsituation med många bottnar och en osäker framtid. Obegripligt och destruktivt långa stycken verkar det. Smärtsamt som skuggorna från Oslo och Utöya. Låt oss våga tro att ur kris och kaos kan ändå liv och kärlek väckas.

På akuten

Just som jag skulle gå till bilen ringde Ingegerd och berättade att hon blivit påkörd av en annan cyklist på väg till återvinningen och att hon nu 16.30 – efter tre timmars tvekan – skulle ge sej iväg till akuten. Jag anslöt 2½ timme senare och fick en helkväll med henne. Jag hade klokt nog tagit med ett antal korsord men tyvärr ingen nattamat eller sovbädd. För mycket mer än en numerlapp hade hon inte fått före midnatt, då vi kallades till ett behandlingsrum. Dit kom doktorn inrusande strax före 01.00 och gav order om röntgen, som egentligen stänger verksamheten just kl 01. 02.30 for vi från sjukhuset med beskedet att doktorn inte sett något särskilt på röntgenplåtarna men ville ringa med klarare besked när han och vi sovit på saken. I sådana stunder är det gott att Alvedon finns. Beskedet på morgonkvisten var att ingenting var brutet men att det fanns en spricka i bäckenet som skulle självläkas så småningom. En olycka händer så lätt. Nu går Ingegerd nästan lika trevande som sin 93-åriga mamma men vi tror förstås att det ska vara övergående.

En magisk kväll

I torsdag var det verkligen sommar med en helt magisk kväll. Varm och vänlig. Vi bjöd släktingar från Vänersborg och Alingsås på jämtländska jordgubbar och svalkande glas, höggravida dottern med sin förstfödda hade kommit gåendes med sulkyn från grannkvarteret och sonen från Göteborg gjorde ett snabbt hembesök mellan alla förberedelser för spelningen med Autisterna på Storsjöyran senare på kvällen. Det var gemytligt och härligt. Enkelt och avspänt. Som alla möten borde vara.

Just före 22 ringer det: Nu är det dags! I ilfart tillbaka till samma sjukhus som jag lämnat för mindre än 20 timmar sen och med någon som verkar ha värkar allt oftare i baksätet. De två jag lämnar på BB antecknas ha kommit 22.20 och kl 22.46 är dom tre. Då förlöses Selma, 50 cm och 3.470 kg. Vårt andra barnbarn!

Hon är snabb i vändningarna. Inte bara när hon ska till BB – utan också när hon är på väg därifrån. Efter 14 timmar tar hon sin mamma och pappa och storasyster och ger sej ut i stora världen. Den värld där Ingegerd och jag på nytt får känna att vi får förmånen att på nära håll följa ett barns utveckling och ge det vår uppmärksamhet och värme. Detta måste skrivas under rubriken Upplevelser.