Jag vet inte vad som är det allra starkaste med smultronen. Är det lukten som definitivt bestämmer att nu är det sommar? Eller är det smaken som gör att ett enda litet bär präglar så mycket och ger en kanonlång eftersmak i munnen? Kanske är det färgen som signalerar kärlek och mognad? Eller att storleken på smultronet påminner om det lilla som kan göra så stor skillnad?
För oss som bor på Smultronvägen handlar det om en slags identifikation. Här firar vi sommar med stolthet och goda smaker. Det enkla erbjuder det storslagna. Som pepparkakorna signalerar att det är jul markerar smultronen att vi får uppleva sommartiden. Som en generös gåva till oss att ta emot och få njuta av.
