Alice och jag har firat dopdag idag. Jag har 66 års försprång, men det är obetydligt i förhållande till den evighet som är förbunden med dopet. Gud som är densamme igår, idag och i all framtid spänner över alla möjliga trender och förhållanden. Han har lovat sin närvaro i allt det vi rör oss i. Jätteskönt!
Idag kom som en alldeles speciell hälsning en dikt som min släkting i Lomma, Jan Rask, sjöng för oss i somras på melodi 167 i Den danske Salmebogen:
Jag vill tacka Gud för livet,
som Du åt mig en gång givit,
I det dop där du var med
Din ande gavs med livets ord,
jag tackar dig min Gud och far.
Du är med i hela livet,
det har du i ordet skrivit,
Du är min och jag är din,
det är ett ord att lita på,
O Jesus Krist min Gud och far.
En gång skall du kalla hemåt,
jag är inte rädd – du lovat
jag är med dig alla dar,
i dopets bad du lovat mig,
o Herre Jesus Krist min far.
Nu så kan kan jag bara sjunga
lovsång till din ära, Herre.
För allt gott du gett mig, Herre
jag vill tacka för din godhet,
jag är din i evighet.
Inspirerad av doputställningen i Församlingshemmet i Lomma skrevs den här psalmen.
Jag känner stor tacksamhet både för tolkningen och för att hälsningen nådde fram till mig just den 22 aug. – på 70 årsdagen som döpt.
