Mina smultronställen

Fruns händer hör till de flitigas. De bakar och sår, tvättar och går stavgång. Lite nu och då smeker och leker de. Eller bär hem varor från Kvantum. Ändå domnar dom. Dom som borde vara i fullt trim väcker henne tidigt på mornarna men vägrar själva att vara i gång. Som nåt slags försenat tonårstrots. Kanske har dom hört att pensionärer ska vila och se till att det inte händer så mycket för händerna.

Hursomhelst har det med medicinska hjälpmedel mätts av speciell hitkallad expertis på sjukhuset att signalerna inte går fram som dom skulle och därför stundar det en operation i vänster hand. Den läggs då i ett paket som beskriver att den tagits ur funktion under läkningstiden med hopp om att vara betydligt mer alert i framtiden. Om operationen går väl, väntar höger hand i nästa skede.

Det kommer att betyda en något onormal rotation av arbetsuppgifter inom familjen. Med risk för förseningar och en klumpfots fumlighet i hushållet. Nu prövas det gamla löftet om att vara beredd när det händer att älska i nöd och lust.

DEN SOM VILL VETA MER, SKA LÄSA OM KARPALTUNNELSYNDROMET!

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Karpaltunnelsyndrom

Jag tycker mycket om den här överlåtelsebönen, som har funnits med i TV-gudstjänsterna från Fässbergs kyrka. Den ger verkligen ord om detta att våga leva i Guds NU.

Gud, låt oss inte fastna

i det förflutna

inte oroa oss för framtiden.

Vi kan inte göra

ogjort det som varit.

Vi kan inte förutse

allt som kommer.

Låt oss i stället vara i din frid

älska och bli älskade,

läka och bli läkta.

Vi ger dig det förflutna till dig

och vilar i din kärlek.

Vi lever i ditt ljus

och ber om öppna ögon,

så att vi kan se.

Vi lever i din kärlek och ber

Att din kärlek ska forsa

genom oss, för att ditt rike

ska bli allt i alla.

Amen.

Det här är inte ens tredje gången gillt! För tre gånger tidigare har jag misslyckats med att skriva om pilgrimsvandringen Ingegerd och jag gjorde på Kristi himmelsfärdsdagen tillsammans med Östersunds och Brunflos församlingar.

Av någon anledning försvann texten innan jag hann att spara den. Så kan det gå också när avsikten var att skriva om Guds NU, som den förunderliga existensform Gud själv lever i och som Jesus återvände till efter sin tid och bundenhet vid det jordiska.

Himmelsfärden ägde inte rum i ett instängt rum. Utan i den öppenhet och vidsyn som ett berg ger möjlighet till. Där finns så mycket att upptäcka och vara glad åt. Som i Vålådalens vidunderliga vidder, med vårens nygrönskande färger och i sällskap med andra som söker det inre lugnet.

Jag prövar att starta en ny blogg.
Den här bilden tog jag vid första rastplatsen på vår pilgrimsvandring i Våladalen.